Vad skönt att man måste ha lösenord för att radera sin blogg; jag råkade nämligen trycka på "radera blogg". Vojne Vojne!


Hade sötaste Telma på besök idag! Hon är den mest perfekta varelsen på jorden just nu, och snart får hon ett lika perfekt syskon! (BF + 1) Hon gav mig massa pussar och vi låg och mös; hon pillade med mitt hår. Jag fick flytta huvudet för att hon skulle få bättre grepp, och för att jag inte skulle få för ont och skrika. Jag är otroligt håröm. Jag hade dock inget emot det, älskade att ha henne hos mig. Älskade lilla flicka!

Nu har jag druckit lite vin och tittat på Melodifestivalen; ja, en stund iaf, men jag står inte ut med Petra Mede; jag gör inte det! Vid ett tillfälle sa mamma

-Varför måste man lyssna på henne för? Kan man inte bara få höra låtarna?
*Jag tar dosan och stängar av ljudet*
-Nej, jag struntar i att hon pratar, jag vill bara slippa se henne!
*Jag tar dosan och sätter på ljudet, och text-tv*
*Mamma verkar aningen mer nöjd*

Senare hör jag klagomål på hur otroligt irriterande kärringen är!

Jag tyckte först att hon inte var rolig, och jag irriterade mig på att folk inte insåg detta och jag (och många andra) var tvungna att dras med henne; på så sätt blev hon mer och mer irriterande. Efter första delen av Melodifestivalen fick hon ordentlig kritik; vad gjorde Petra Mede då? Jo, hon gick ut i tidningarna och berättade om hur sjuk hon var, och all den vård hon var tvungen att få. Newsflash: SJUKDOM GER DIG INTE TORR HUMOR, OCH DEN GÖR DIG INTE IRRITERANDE, OKARISMATISK, OCH HÖGLJUDD!!!! Hon använde sina problem för att få medlidande; och bli omtyckt av de människor som faktiskt har en tendens att dra sig till just sjuka människor.

Jag är också sjuk, och jag skulle kunna fixa Melodifestivalen minst tre gånger så bra som P.M., därför att jag är ungefär hundra gånger roliga; t.o.m. min mor är ungefär 50 gånger roligare.

Hon får mig bara att lyfta på ögonbrynet, rynka pannan och lämna rummet; vilket är precis vad jag gjorde. Jag gillar egentligen inte Melodifestivalen alls, men jag brukar ändå kolla. I år klarade jag inte av det. Jag försökte, men jag Kunde helt ärligt inte sitta kvar.

Istället gick jag och kollade på En shopaholics bekännelser, baserad på en bok av en av mina favoritförfattare Sophie Kinsella. Filmen var ruskigt dålig medan Sophies böcker är underbara. Jag rekommenderar dock "Mina hemligheter" (eng. Can you keep a secret) och "Remember me?´. Jag har inte börjat med Shopaholic-serien ännu, men har nu första boken i min ägo. Önskar jag hade läst den innan jag kollat på den hemska filmen. Dock läste jag ju faktiskt "Mina hemligheter" som jag låg och läste till 8 på morgonen för att jag var så fast, och därifrån fick jag en känsla, och nu läser jag hennes "Remember me?"; jag läser den på engelska, därför vet jag inte vad svenska titeln är, om den är släppt på svensk ännu.


Jag rekommenderar iaf. Sophie Kinsella varmhjärtat, men ni Måste tänka er ENGLAND, inte jävla USA. Det där med att USA är hippt och drömmarnas land är så jävla 1999 (max)!!